NU börjar livet vända känns det som, allt börjar bli så mycket lättare och trycket på mina axlar börja släppa! Gaah så jävla skönt! Är allmänt gladare och spralligare och jag slipper tänka på alla saker som måste göras, även fast mycket av det är kvar, men det känns inte som en börda längre, utan som något jag vill göra, som jag tänker sattsa på! Nu får det vara slut på att dystra sura miner och blicka framåt! :D

I alla fall, var fest i helgen, geees, inga shotar till mig säger jag bara!! Helgen var väl en smärre katastrof men kul hade jag i alla fall xD Grabbsen är inte kloka, vilket äger för då känner man sig som hemma!! :D
Galen, glad och ganska allmänt flummig som man är! Haha xD

Sitter här och funderar på framtiden, vad som ska hända, vart man hamnar och med vem man kommer vara med. Jag kan erkänna här och nu att jag inte vill sluta gymnasiet, jag vill inte gå vidare, jag trivs så himla bra med allt just nu ändå. Jag har mina vänner som jag umgås med dagligen, jag bor i egen lägenhet och jag går i skolan som jag oftast sköter. Jag älskar min skola, jag älskar lärarana och gemenskapen som finns ibland oss, stämningen på min skolan är faktiskt fantastisk. Även fast många kanske ser det som att vi gör samma sak varje dag, dag ut och dag in så bryr jag mig inte, jag älskar att vi gör samma sak dag ut och dag in för egentligen så är dagarna så udda att jag kan inte låta bli att lee varje gång jag tänker på det.

Rufina, jag och Sandra var i fotostudion igår för att Ruff skulle ta kort till sitt projektarbete, hon tyckte det var en bra idé att filma allt som vi gjorde i studion för att ha som minne av vårat sista år på JB, sagt och gjort jag ställde in kameran så att man kunde se alla 3 av oss och så började vi jobba, men som alltid så slutar det alltid med att vi är fruktansvärt oseriösa, bara för att det är såna vi är som människor. Men jag tänkte hela tiden på att gud va jag kommer sakna det här, sen att kolla på hur filmklippen blev och få se hur vi egentligen ser ut när vi är som vi är, det var skit roligt. Skrattade så tårarna sprutade åt alla håll och kanter. Det är en gemenskap jag kommer sakna med mina vänner, att kunna vara oss själva, oseriösa, flummig och allmänt knäppa.

Ruff kommenterade när vi var påväg till matsalen: Undrar om man kommer hitta människor som oss att umgås med när man läser vidare och i framtiden?

Jag kan inte tänka mig att det skulle vara på något annat vis, man dras ju faktiskt till de människor som man har en gemenskap med liksom, är man flummig så dras man oftast till dem. Dock konstaterade jag för mig själv att jag aldrig kommer hitta en människa som Ruff igen, det finns bara en Ruff och henne umgås jag med dagligen och delar min galenskap med.
Tack Ruff för att du finns, seriöst, du är den tvillingsyrran jag aldrig fick.

Och alla andra människor som jag umgås med är för övrigt också freaking underbara! Så lätta att umgås med, så lätta att prata med och att skämma bort sig finns inte i dessa människor tankar, det hör till vardagen!


Framtiden, en skrämmande plats för en liten flicka som helst bara vill sätta sig i sandlådan igen och leka, men den kommer vare sig man vill eller inte och det går inte att göra sig berädd för den, man får ta en sak i taget och gör allt i sin egna takt, oavsett vad folk säger.
Så framtiden, BRING IT! Jag är inte redo men jag tar det som en faceplant och gör det bästa av det!

Dessa två snubbar har förgyllat de senaste dagarna för mig! Herre gösses, tror aldrig jag haft så kul nån gång, flumma omkring med dem. Random, sjuka och allmänt skuma skämt och fjollerier, underbart måste jag säga! Får mig att tänka på annat.
Så jävla go ni är snubbar! Tack och bock för att ni finns fan! :P

I alla fall, ni kanske undrar vad jag gjort tillsammans med dem? Var på krogen med Tom och några ifrån hans pojkgäng, så jävla kul, innan det så var vi och spelade biljard, ägde ju ut alla utom Tom ;D Stackars pöjkar som fick tjejdäng. Sen har fredrik och jag varit allmänt flummiga med varandra, kollat på film och shit, hängt på donken en hel del, fet blir man kan jag lova.

Sen tog grabbsen och "hjälpte" mig med mitt projektarbete, det vill säga att vi var i fotostudion på skolan en dag här, bilden är där ifrån och som ni kan se så var varken dem eller jag speciellt seriösa, höll fan på att kissa på mig av skratt!

Hade även filmkväll med Tom och Fredrik samtidigt här på alla hjärtans dag, 3 singlar sittandes i en soffa, svullade godis, dricka och popcorn, underbart. Både äckliga, barnsliga och kärleksfulla filmer blev de ;)

Ville bara komma fram till att dessa två herrar är sjukt underbara människor! :)

Klippt av en deci av håret, för att nu låta bli plattången så att håret växer ut nån gång :)


Hur många är det och vilka är det som läser min blogg egentligen? O.o Kan alla som läst det här kommentera så jag har nån freaking koll på vilka som läser den? xD Tack för de :)

Sitter ute på rast, både ruff och jag sitter med datorerna i knät, pratar inte utan skriver, har musik i öronen och så kommer ronny och ragge upp i min spellista, haha, komiskt att brorsan ens laddat ner det här. Sitter och lyssnar på musik ifrån svunna tider som min bror laddat ner för många år sedan. I alla fall, helt plötsligt kom en tanke upp i mitt huvud, kärlek. Det var vad som kom upp i mitt huvud. Visst man kan gilla någon men kärlek, hur vet du att du är kär? Får man en sån där känsla i kroppen? Eller är det bara något man bestämmer sig för att man är? Det var länge sen jag hade den känsla nu, välidgt länge sen.

Jag trivs som singel, att man inte behöver berätta för nån vart man är eller gör, man kan bara vara och gå och komma som man själv vill utan att någon ska bli lessen, svartsjuk eller arg. Men ändå är det något man saknar, man känner sig ensam ibland, speciellt kalla vinterkvällar, då man sitter där med en påse popcorn inlindad i täcket sittandes framför tvn där det visas nån tragisk kärleksfilm.

Alla hjärtans dag närmar sig, den mest patetiska dagen på hela året, jag menar wtf? Alla hjärtans dag? Är det meningen att alla som är ensama singlar där ute ska må dåligt och alla som har någon ska spendera denna "speciella dag" tillsammans och njuta av den andras närhet och mysa till ordentligt, vf kan inte alla dagar vara så om man är så kär då? Och vi singlar är väl olyckliga nog som det är? Eller hur? För sanningen att säga så mår man faktiskt som bäst när man har någon man kan hålla kär, någon man kan ringa, umgås och skratta med.

Men det är svårt, man vill liksom inte bli tillsammans med vems om helst, man vill ha den där känslan i kroppen, i magen att det här, DET känns rätt.
Jag är trött på att jaga kärleken.. Nu får den fan komma till mig och inget annat.