Sitter här och funderar på framtiden, vad som ska hända, vart man hamnar och med vem man kommer vara med. Jag kan erkänna här och nu att jag inte vill sluta gymnasiet, jag vill inte gå vidare, jag trivs så himla bra med allt just nu ändå. Jag har mina vänner som jag umgås med dagligen, jag bor i egen lägenhet och jag går i skolan som jag oftast sköter. Jag älskar min skola, jag älskar lärarana och gemenskapen som finns ibland oss, stämningen på min skolan är faktiskt fantastisk. Även fast många kanske ser det som att vi gör samma sak varje dag, dag ut och dag in så bryr jag mig inte, jag älskar att vi gör samma sak dag ut och dag in för egentligen så är dagarna så udda att jag kan inte låta bli att lee varje gång jag tänker på det.

Rufina, jag och Sandra var i fotostudion igår för att Ruff skulle ta kort till sitt projektarbete, hon tyckte det var en bra idé att filma allt som vi gjorde i studion för att ha som minne av vårat sista år på JB, sagt och gjort jag ställde in kameran så att man kunde se alla 3 av oss och så började vi jobba, men som alltid så slutar det alltid med att vi är fruktansvärt oseriösa, bara för att det är såna vi är som människor. Men jag tänkte hela tiden på att gud va jag kommer sakna det här, sen att kolla på hur filmklippen blev och få se hur vi egentligen ser ut när vi är som vi är, det var skit roligt. Skrattade så tårarna sprutade åt alla håll och kanter. Det är en gemenskap jag kommer sakna med mina vänner, att kunna vara oss själva, oseriösa, flummig och allmänt knäppa.

Ruff kommenterade när vi var påväg till matsalen: Undrar om man kommer hitta människor som oss att umgås med när man läser vidare och i framtiden?

Jag kan inte tänka mig att det skulle vara på något annat vis, man dras ju faktiskt till de människor som man har en gemenskap med liksom, är man flummig så dras man oftast till dem. Dock konstaterade jag för mig själv att jag aldrig kommer hitta en människa som Ruff igen, det finns bara en Ruff och henne umgås jag med dagligen och delar min galenskap med.
Tack Ruff för att du finns, seriöst, du är den tvillingsyrran jag aldrig fick.

Och alla andra människor som jag umgås med är för övrigt också freaking underbara! Så lätta att umgås med, så lätta att prata med och att skämma bort sig finns inte i dessa människor tankar, det hör till vardagen!


Framtiden, en skrämmande plats för en liten flicka som helst bara vill sätta sig i sandlådan igen och leka, men den kommer vare sig man vill eller inte och det går inte att göra sig berädd för den, man får ta en sak i taget och gör allt i sin egna takt, oavsett vad folk säger.
Så framtiden, BRING IT! Jag är inte redo men jag tar det som en faceplant och gör det bästa av det!