Sitter här och tittar på kläder, facebook, bloggar osv och jag känner inom mig att vuxenlivet börjar nu sjunka in, saker som man aldrig tänkt på förut börjar slå en i ansiktet och säga att man måste vakna upp och börja ta tag i saker och ting. Det är rätt frustrerande och ändå känner jag mig så exalterad för allt som ligger framför mig, möjligheterna som jag har. Det är rätt virrigt egentligen, men man börjar se saker på ett annat vis. Tankar så som "ungdomar i16år åldern,när ska dem växa upp?" och "Jag kanske borde fundera på hur människor upplever mig som människa, hur jag framstår i samhället?" "Jag kanske ska utbilda mig till något annat, vidga mina vyer?" osv. Saker som jag aldrig förut gillade börjar nu smyga sin in i mitt liv och jag börjar uppskatta dem, skrämmande och ändå så spännande. 

Att flytta ihop med något än ett stort steg in i vuxenlivet, man kan nu inte bara tänka på sig själv och ens egna behov, utan sin pertners också, dock är det rätt enkelt med Tom, vi är ju lika som bär så det går som på ett rullande band i en fabrik. Vi trivs med varandra och vi uppskattar samma saker och vi tänker samma sak innan någon ens sagt det.

 

Jag ska ringa soc imorn för nu börjar det bli lite snålt om pengar, men det ska nog gå bra, har ju bara väntat på den här jävla adressändringen i nån månad nu, geees vad seg dem varit, men sen har väl inte jag varit den snabbaste heller, aja, nu måste jag nog sova, huvudet bultar och gäspningarna kommer mer och mer regelbundet^^`

Vi får se hur det går.

 

Over and out.